År 2049. Klockan börjar att närma sig sju på kvällen. Jag håller farmor Greta hårt i handen när vi vandrar genom diset som täcker Göteborgs gator. Det är oktober och redan mörkt ute, men de gigantiska växthusen lyser upp kvarteren från ovan- Stadens lungor – som farmor bruka kalla dem. Jag kallar dem bara för hemma.